Alla Böcker

Sida 110

Labyrinten I

Labyrinten

Hjalmar Bergman

köpt rÀtten till en kvÀll, lika lugn som alla andra,
han har nu Äter slagit sig ned vid bridgebordet dÄ
betjÀnten intrÀder och halvt förlÀgen rapporterar
utgĂ„ngen av sin mission. Än sen? Det var ju rĂ€tt
besynnerligt, kanske ocksÄ en smula obehagligt -
att ha sÄrat en tiggerska, som inte var eller inte
ville vara en tiggerska. Men Àn sen? Spelet kan
fortsÀtta.

Det Ă€r just det, det icke kan. Åtminstone kan
den lÀttrörde unge herrn icke fortsÀtta. Den lugna,
bekymmerslösa kvÀllen har ohjÀlpligen splittrats
av ett frÀmmande element. Vem var hon? VarifrÄn
kom hon? Varför stod hon just hÀr? Och varför
skulle just jag? Vad tÀnkte, sökte, ville hon? Och
framför allt - vart gÄr hon nu? Vad vÀntar henne
nu? NÄgonting ohyggligt kanske, och nÄgot som
jag kanske kunde ha förhindrat!

Dylika tankar kunna mer eller mindre lÀtt


Föregćende Sida - Nästa Sida