Sida 147

hon knäppa upp sitt klänningsliv. Hon släpper
honom icke med blicken. Och han betraktar henne,
hennes leende. Åter skrämmer det honom, det är
kyligt och hett, lidande och triumferande.

Plötsligt blir det till skrattet hos en komisk
mask.

Ur det halvöppna klänningslivet har hon dragit
fram en tingest, höjer den med en triumferande
åtbörd.

En tingest, en prosaisk tingest, en plånbok. Han
hör icke vad hon säger - om hon nu alls säger
någonting -

Han ser. Han ser plånboken, stirrar på den.

Han ser en hånskrattande mask, tragisk eller
komisk.