Alla Böcker

Sida 137

Labyrint I

Labyrinten

Hjalmar Bergman

- rÀddar henne frÄn att bli uttittad eller diskret
utförd av nÄgon funktionÀr. Masken! Oförtydbart
och lugnande sÀger den: Ni ser ju att det Àr narri,
mitt herrskap, ni kan vÀl aldrig tro att hon Àr
tiggerska pÄ allvar? Lyckad eller ej, Àr det en
maskeradkostym hon bÀr. Oroa er inte; hon
kommer att tigga pÄ ett förtjusande putslustigt och
skÀlmskt sÀtt - alldeles som ni!

FastÀn belÀgna i vitt skilda vÀrldsdelar finns
det dock en viss likhet mellan vintertrÀdgÄrden
och labyrinten. Helt naturligt för resten - den
ena en labyrint för nöden, den andra för nöjen.
GÄngarna slingra som grÀnder, belysningen Àr
clair-obscur, med den skillnaden dock att ljuset hÀr
Àr sÄ strÄlande klart, mörkret sÄ smeksamt. Det
finns till och med hÀr som dÀr en »huvudgata»,
en lÄng, rak, nÀstan tunnelliknande mittelgÄng.
Mot den öppnar sig hÀr och var en lövsal,
flödande i ljus.


Föregćende Sida - Nästa Sida