Sida 136

fjärilen, praktfullare än den andra, kryper ur skalet
ut i ljuset. Svarta dominon bidar några
ögonblick, obeslutsam, betraktar sina vackra systrar
så länge och så intensivt att hon börjar väcka deras
nyfikenhet. Så låter hon dominon falla.

Hon är kostymerad som tiggerska. En pikant
idé och fullt korrekt - på maskerad. Likväl väcker
hon ett uppseende som knappast är smickrande, en
nästan beklämd stämning, sammansatt av
förlägenhet och motvilja. Hennes dräkt är icke lyckad,
varken konstnären, än mindre fru Grossman skulle
ha gillat den. Den saknar fantasi, den är för
realistisk. Just så där se kanske de flickor ut som
förfärdigat all festens fjärilsprakt. Det finns
ingenting zigenaraktigt poetiskt hos denna tiggerska,
hon är helt enkelt och simpelt en flicka från
labyrinten.

Dock, en liten detalj i hennes dräkt räddar henne