Sida 131

småler åt hans skrupler, väljer i högen, tar på en
slump. Om hon skall förtjäna aftonens »recett»
och sitt och fru Grossmans bröd som page eller
grevinna, som Carmen eller Rosina, det kommer
på ett ut - vad man begär av henne är dock och
förblir ett och detsamma i evigheters evighet. Till
spegeln alltså, gör pinan kort, grip er an herr
tusenkonstnär, giv henne en kurtisans frisyr eller
en madonnas. Likgiltigt vilket, likgiltigt!

Likgiltigt. - Och plötsligt ryckes likgiltighetens
bronsmask från flickansiktet! Liv, förvirring,
förskräckelse, ångest - och i ångesten likväl en skymt
av en underlig, skälvande glädje. Även
tusenkonstnären rycker till, blott för ett ögonblick, dock, ty
anledningen är obetydlig. Ett buller och rumor
där ute i rummet, prat, skratt. Fru Grossman och
hennes väninnor ha fått gäster. Två unga herrar,
av klädseln att döma just kavaljerer för kvällens
grande mascarade. Undra på att flickorna skratta,