Sida 128

Grossmans kisande ögon. På väggen mittemot finns en
stor spegel, och framför denna exponera och
betrakta tre unga kvinnor sina behag. Sannerligen,
vid första ögonkastet tycker man sig se en
charmant bild av gracerna. En mera indiskret
granskning upptäcker visserligen att skönheten har sina
fläckar: glansen är något litet kantstött. Men fru
Grossman har en vän som ej blott beundrar
fägringen, utan även förstår att vara den till nytta.
En liten spelevinker, men en tusan till karl, en
rapp liten satan, en konstnär till dels, fast på ett
obestämbart område. Någon vanlig skräddaresjäl,
kostymuthyrare, maskör, frisör är han inte. Han
har blick, han har smak, han har en brinnande
entusiasm, han är trollkonstnären som förvandlar
grändens vattusiktiga skönhet till en prinsessa av
rik och riktig fägring, en maskerad prinsessa!

Hans arbete är icke lätt, och vore han ej en