Sida 127

obehagligt ansikte, ett ansikte från labyrinten.

Men affischen i och för sig är lustig. - Se bara
på de kelande kattor som smeksamt stryka sig
upp mot kärleksparet! Och vid deras fötter, några
tum blott från kattklorna ett par råttor - ack, så
vita och silkeslena, så kära och glömska och
obekymrade!

De där kattorna föra tanken till den stora
kattvännen, fru Grossman. De kära, mjuka kräken fylla
hennes famn, kleta sig mot hennes grå morgonrock,
rulla sig i den grå, kuddrika divanen, bilda en
gråsvart ram kring fru Grossmans mjuka person och
färgade ansikte. För resten ett riktigt mysande
gott ansikte. Fru Grossman gör som sina katter
- spinner.

Och vänder man sig nu om, får man till fyllest
förklaring på det belåtna uttrycket i fru