Sida 480

där nere hade jag ett annat namn. Vem skall nu
nämna mitt namn?

Judith - Judith -

Han drog ned hennes huvud.

Då kände han, att hon skar i hans hals.

Judith! skrek han.

Hon sade: Jag beklagar dig, min vackra fiende -

Han började rossla. Hon lämnade honom ensam.
Hela huset var mörkt utom dessa båda rum, där
ljus brunno. Hela byn låg tyst i nattmörker. Där
sovo främlingar bland fiender.