Sida 478

Nej, jag går in till min man.

Han anade en förebråelse i de där orden. Och
det retade honom. Han fick en oemotståndlig lust
att säga henne något beskt. Varför sitter ni här,
om ni verkligen höll av er man? Men han
bemästrade sig och sade endast i det han höjde
glaset:

Jag beklagar er, min vackra fiende. Men -
cest la guerre.

Han bugade till avsked, tog sitt gevär. Gubben
lyste honom uppför trappan. Soldaten låste dörren
om sig, lade på haken. Han började kläda av sig.
Rummet var helt litet och lågt i taket. Sängen
stod mittpå golvet, vackert bäddad med vita lakan.
Ack, det skulle smaka! På nattduksbordet brunno
fyra ljus. Vilket slöseri! Han släckte två av ljusen.
Han sparkade av sig stövlarna. Plötsligt smög