Sida 474

Hon sade, att hon kände sig så ohyggligt ensam.
Tänk, herr soldat, jag har varit gift i fyra
månader och nu är jag änka. Kan ni förstå vilken
tomhet. Det är som om hela världen tagit slut.
Jag har inte längre något att tänka på. Ingenting
att hoppas, ingenting att frukta. Det är förfärligt
att icke ha någon att hålla av -

Soldaten frågade:

Höll ni mycket av er man?

Hon svarade icke. Hennes huvud sjönk. Den
nakna halsen fick en vacker, rörande, blyg böjning.
Soldaten tänkte: Ack stackars liten, vad hon är
vacker! Och tänk så ensam! Alldeles som jag.
Vad skall jag nu göra? Jag vill inte tycka om
henne. Jag vill inte, nej, jag vill inte. Kanske har
jag också druckit för mycket. Där nere ligger
mannen. Hu. Ack, hon har aldrig tyckt om honom.