Sida 472

så god. Men varför vill inte er far göra mig
sällskap?

Hon ryckte på axlarna.

Far har gammaldags åsikter. Han vill inte dela
bröd med en fiende. Men det går inte an att vara
så trångbröstad i våra dagar. När ens egna äro
borta, så får man hålla till godo med det sällskap
som bjuds. Inte sant? Jag är riktigt hungrig.
Tänk er bara, jag har inte ätit sen jag sist satt
till bords med min man. Och det är fyra dagar
sedan dess.

Hon tog en stol och satte sig mittemot honom.
Soldaten skar av steken och lade för. De drucko
med varandra. De började tala om ditt och datt,
om vädret, de dåliga vägarna, om skörden som
förstörts. Kriget undveko de, men soldaten berättade
lustiga historier från sitt hem. Först berättade