Sida 468

strupen. Det var ett sår, som aldrig ville upphöra
att blöda. Ett helt dygn efter det att döden inträtt,
blödde det ännu. Soldaten skakade på huvudet:

Ja, det är inte roligt att se dem så här, sade
han. Då det pågår, tycker man det är som det
ska vara. Men att se dem efteråt och så här i
hemmet - det är svårt. Ja, de slogs förbannat
bra, de edra. Jag var också med i den där
bajonettstriden.

Jag vet det, sade kvinnan. Far påstod att de våra
fått förstärkning och att ni skulle ta en annan väg.
Men jag visste, att ni skulle komma. I middags
hörde vi era signaler. Far ville, att vi skulle
gömma oss. Å, vad skall sånt tjäna till?

Inte sant! ropade soldaten. Han rodnade av
iver och glädje. Vi gör ju ingen människa för
när. Låt oss bara vara i fred så - det är