Sida 465

Soldaten sade:

Far lille, den där sängen i vindskammaren
tänker jag inte avstå ifrån. Ingen människa tar skada
av att jag ligger där, och det skall kännas
ljuvligt att få krypa in mellan lakan.

Han slog dövörat till för gubbens invändningar
och trevade sig fram till porten. Förstugan var
fullständigt mörk. Soldaten blev tvungen att öppna
dörren till det rum, där de fyra ljusen brunno.
Men sedan han väl öppnat dörren hade det varit
en oartighet att icke stiga in och berätta sitt ärende.
Han gjorde ställningssteg innanför tröskeln. Den
unga kvinnan reste sig långsamt upp och böjde på
huvudet.

Soldaten sade:

Om förlåtelse, min nådiga. Jag söker bara