Alla Böcker

Sida 464

Judith

Labyrinten

Hjalmar Bergman

eller flicka. Hon satt framför ett bord och pÄ
bordet stodo fyra brinnande ljus. Soldaten sÄg mera
pÄ flickan Àn pÄ den döde. Han fann, att hon var
vacker om ocksÄ alltför mörk och alls inte sÄ
vacker som hans egen flicka dÀrhemma. För resten
var det en sak, som icke angick honom. Han ville
bara sova. Han vÀnde sig till gubben och sade:

Nog finns det vÀl nÄgon bÀdd i huset eller
Ă„tminstone en madrass eller vad som helst att
ligga pÄ?

Det finns det, svarade gubben. I vindsrummet
stÄr en bÀddad sÀng, som min svÀrson brukade
anvÀnda under sin fÀstmanstid. Men herr soldat,
jag talar i ert intresse. Ni ser nu med egna ögon,
att jag har döden i huset. Det Àr smittosamt. Jag
ber er lÀmna mitt hus i fred. Jag ar en gammal
man och jag har sorg tillrÀckligt.



Föregćende Sida - Nästa Sida