Sida 463

Den där visan har jag hört förr. Se så, släpp
nu in mig. Jag skall varken stjäla eller mörda.
Jag vill bara sova.

Och när gubben upplyste honom om, att döden
var i huset, lät han sig likväl icke avskräckas. Han
sköt gubben åt sidan och trädde in på förgården.
Det var så mörkt, att han icke kunde urskilja
husets port, men han gick mot ett lysande fönster.
Gubben följde honom. När de kommit fram till
fönstret sade gubben:

Se nu, herr soldat, att jag inte ljuger. Det är
min svärson, det där. Han är död.

Mitt i rummet med framgaveln vänd mot fönstret
stod en säng. Där låg en död. Han var ung som
soldaten, men död. Han var svept i lakan ända
upp under hakan. Nära huvudgärden satt en kvinna