Sida 462

hade döden i huset.

Herr soldat, det är i edert eget intresse jag
talar. Jag har döden i huset. Tror ni mig inte så
kom med. Jag skall visa er. Men det är
smittosamt, herr soldat.

Och herr soldaten trodde honom på hans ord.
Han såg själv ut som döden.

Detta hus, som hyste döden, var det sista i sin
by. När skymningen svartnat till natt kom en ung
soldat och begärde att bli insläppt. Han hade
klappat på alla dörrar och funnit alla bäddar upptagna.
Att söka sig fram till nästa hus eller by var i
mörkret ogörligt. Och döden fruktade han så litet,
som det anstår en soldat att frukta. Gubben
upprepade vad han sagt varje förbidragande. Men
denne var helt ung och något övermodig. Han
skrattade och sade: