Sida 405

vågar visa oss deltagande -

O monseigneur, det är icke åt konungen, jag
skrattar. Det är hans olyckliga min -

Aha, madame, ni skrattar åt olyckan! Han
kysste hennes hand. Min kära bundsförvant, jag
tror, att ni uppfattar situationen fullkomligt riktigt.
Olyckan är ett spöke, som grasserat länge nog i
vår släkt. Om vi skulle skratta ut henne? Man
påstår, att ett gott skratt kan jaga det envisaste
spöke på flykten.

Men till bords, kära vänner. Hans majestät av
Sverige har ingen aning om våra enkla vanor. Han
har låtit oss svälta i tu timmar.

Gamle markis de Thumery hade även vid bordet
all möda att dölja sin tandlösa mun. Han satt
mittemot hertiginnan, men som hon var helt och