Sida 402

Idyllen i Ettenheim.

Adjutanten Lagerbielke hade redan stängt
vagnsdörren, hästarna hade givit ett första ryck, då
hans majestät konungen av Sverige plötsligt reste
sig upp i vagnen och, vändande sig till hertigen,
med stor kraft uttalade följande ord:

Var övertygad om, monseigneur, att allt mitt
inflytande hos min höge svärfader, kurfursten,
skall användas till er favör. Likväl ber jag er
enträget att ofördröjligen lämna Ettenheim.

Sire, jag är ers majestät tusenfalt obligerad.
Men ni vet, vad som binder mig -

Konungen blickade hastigt upp mot fönstren i
slottets första våning, han rodnade och gjorde en
stel liten bugning. På andra sidan det blänkande,