Sida 362

kommen ur inälvorna av en jättepadda.

Det var - lika smickrande - som originellt. Jo.
För ni är ju mycket vacker, fröken Brahm. Jo.
Jag har nog sett det. En skönhet. Och jag är ju -
inte just det. Alltså - mycket vänligt, kunde man
säga.

Därefter säger han:

Och på så sätt skulle jag bli obligerad att hjälpa
era anhöriga? Inte sant?

Jo.

Ja. Det är ju alltid ett förslag. Vad säger ni -
egentligen - själv om förslaget?
Nu gäller det för Judit Brahm att lugnt och
sakligt föra sin talan. Han tror kanske att det är en
flickunges dåraktiga hugskott? Eller en skrämd