Sida 61

nådde nu inte längre över marken men han lyfte
sina tomma händer och ropade:

Mor! Mor! Jag kommer med tomma händer och
ett glatt hjärta!

När Grapen och drängarna med stor möda lyft
kroppen upp ur graven, fanns det föga liv kvar och
till besinning återvände han inte mer, Hannes
Arnisius. Huruvida han i sin förkrosselse
verkligen önskade den sista vilostaden där ute på

ängen, kan vara ovisst. Säkert är att hans lik
återfördes till staden och bisattes i kyrkan.

Likaså skall enligt anteckningar av prästen i
Almby Arnfeltarnas stamfader, vågmästaren
Hennes eller Hannes Arnisius hava stått i otillbörligt
förbund med den onde.