Sida 59

Ja, sade Hannes, jag är så rik att jag har mer än
jag behöver.

Till Grapens och drängarnas förvåning tog han
nu av sig sina kläder och behöll endast drällstycket
kring kroppen. Han vek omsorgsfullt ihop varje
plagg och lade dem på varandra vid sidan av
gropen, alldeles som man om aftonen plär lägga
sina kläder vid sängfoten. Han svepte skynket väl
omkring sig, steg fram till gropens kant och
hoppade ner. Därvid förlorade han jämvikten och föll

framstupa, men reste sig genast på knä. Gropen
var just så djup att hans huvud höjde sig över
marken.

Han sade:

Hannes Arnisius, Herren din Gud kan du icke