Sida 5

som även skulle ha drivit hustru Arnisii
spinnrock om icke gaveln spruckit. Konungen gjorde väl
invändningar men kom aldrig till ordet ty
vågmästaren lät sig icke stoppas. Till sistone blev dock
kungen, som om morgonen förtärt en mängd
kålrötter, nödd att gå ut. Arnisius höll upp dörren,
tackade för det nådiga samtalet och tillade att om
majestätet även i andra hänseenden ville inhämta
hans råd skulle det lända honom till ära och riket
till gagn. Allt detta förargade den unge konungen
övermåttan synnerligast som han i hastigheten icke
kunde finna ett avspisande svar. Men när han

skulle stiga över den höga tröskeln råkade han
släppa sitt väder och nu fann han sig och sade:

Där fick du svar på tal, vågmästare. Dina
projekter tör inte väga mer än min fjärt.

Och kungen blev så nöjd med sin snarfyndighet