Sida 49

du? Skall jag stå som en bedragare inför min
herre?

Han reste sig för att gå men stannade, stödd
mot fönsterkarmen, lyssnande. Nu hörde han även
trumman. Han drog upp ögonbrynen, pekade med
tummen ut i mörkret och gjorde ett frågande
tecken.

Prästen skakade på huvudet.

Då brast han i skratt.

Kan tänka den prästen. Inte ens trumman hör
du, och då rör han ändå så flinkt sina pinnar.
Nej, vad skulle jag här att göra. Farväl.

Prästen ville hålla honom tillbaka, men Arnisius
stötte honom åt sidan och gick ut i förstugan.
Den omilda knuffen retade prästen så att han