Sida 44

regnet som ideligen faller.


Han sade:

Du tror, att det är regnet. Men det är knektarnas
tramp på vägen.

Snick, snack! ropade hustrun. Vilka knektar?
Hör jag annat än regnet? Du villar dig.

Han sade:

Jag har fördrivit villoandarna och lever nu i
sanningen. Då knektarna knacka på vår port, skall
du säga dem, att jag farit. Bed dem giva sig till
tåls.

Hustrun frågade, vart han ämnade fara mitt i
natten och ovädret. Åter började han oroligt vanka