Sida 4

i staden. Sedan han spisat frukost hos
borgmästaren, frågade han om det bland borgarna fanns
någon, som utmärkte sig för särskilda kunskaper.
Med honom ville han samråda rörande ortens
näringar. Borgmästaren tillkallade Arnisius. Kungen
satt i högsätet och vågmästaren hälsade honom
med knäböjning, vilket både förvånade och
förargade det unga majestätet. Men sedan Arnisius
givit sin gärd åt högheten, generade han sig inte
det ringaste utan slog upp språklådan på vid
gavel och lät projekt och funderingar flaxa hit
och dit som en skock vilsna höns. Han påstod, att
man icke längre borde röja skogen med eld och
yxa, vilket var förkastligt, utan medelst
väderkvarnsvingar och spanskt spel draga upp träden
med rötterna som fältskärn drar upp tänder. Han
talade vitt och brett om vindens stora makt, som
driver fartygen på havet och kvarnarna på land och