Sida 32

beräkning har varit lycklig över hövan. Dina
knektar ha redan undfått så mycken jord, som dem
tillkommer. Torvan täcker deras skallar.

Arnisius satte sig i koret med ryggen vänd åt
främlingen. Han erfor varken glädje eller sorg,
endast lugnet efter många månaders oro. Han
kände en stark lust att lägga sig rak lång på

bänken och sova. Men han skämdes inför främlingen
som nu i en mild och spefull ton nämnde hans
namn.

Hannes.

Arnisius såg på honom över axeln. Och vare
sig att dagern nu på ett annat sätt belyste
främlingens ansikte eller att dess uttryck skiftat, kände
Arnisius igen sin forna kamrat. Han reste sig upp
och gick bort till honom.