Sida 31

Plötsligt slog Arnisius händerna för ansiktet och
ropade:

Du vet något! Du vet något! Du för olycksbud!

Främlingen sade:

Din fännika, Hannes, har fallit, man för man.
Dina knektar äro döda.

Efter en stund blottade Arnisius sitt ansikte, såg
skyggt på främlingen och sporde om också
trumslagaren stupat.

Främlingen sade:

Den fjortonde juli detta år nedhöggos dina
knektar intill sista man. Ingen skall återvända för att
kräva dig. Den högste har hört dina böner. Din