Sida 28

Det var likväl en övermåttan stor tjänst du
bevisade mig. Du räddade mitt liv med största fara
för ditt eget. Några spanjorer, som voro oss
holländare gramse, hade trängt mig över bord och

hindrade med knivar och tillhyggen min räddning.
Du trotsade dem, drev dem tillbaka och lyckades
rädda mig.

Arnisius rev sig i håret.

- Vad du nu berättar föresvävar mig som ett
dunkelt minne. Och varför skulle du ljuga? Men
det är längesedan och man kan inte minnas allt.

Främlingen fortsatte allvarligt, dock utan hån
eller bitterhet eller förebråelse.

Har ditt liv, Hannes Arnisius, varit så rikt på