Sida 22

stå inför knektarna som en bedragare. Samma
kära gossar som i honom sett en far och
välgörare skulle nu försmäda och hata honom. Detta
var för Hannes en olidlig tanke.

Och oron förlamade honom, så att han som rett
sig ur många svåra knipor alldeles förföll till
dådlöshet och onyttigt grubbel. Han frågade sig om
han från begynnelsen verkligen haft för avsikt att
bedraga knektarna. Nej, vitsordade samvetet, det
hade han icke. Men kunde han ha trott sig
kapabel att på kort tid anskaffa så mycken jord som

han i kontrakten utlovat? Jo, dels hade han just
då haft sådana märkliga spekulationer, som bort
göra honom till en rik man, dels hade han väl
ock räknat på att några av knektarna, kanske
hälften, skulle falla i kriget. Det hade han alltså
hoppats på? I begynnelsen ja, men icke sedan han
lärt känna och hålla av sina gossar. Nu kunde