Sida 16

dylikt. Kungen hade tilldelat honom en silverdosa
med sitt kungliga namnchiffer samt befriat honom
från att stå till svars för någon annan än
konungens vicarius. Hans adelsbrev var redan
utskrivet, och så snart fred slutits skulle kungen
kalla honom till Stockholm för att bruka hans
snille i riksstyrelsen. Han var dessutom villig att
rikligen förpläga de båda officerarna och under
gästabudets gång utjämnades alla tvistigheter.
Följande morgon ledsagade han sina knektar ett långt
stycke utanför stadstullen, tog avsked av dem i
det han omfamnade var och en särskild, sist och
längst trumslagaren. Med armen kring pojkens
skuldror vandrade han ännu en fjärdingsväg, grät
ömsom och slog ömsom på trumman.

Hemma väntade honom många bekymmer.
Hustrun var sur och gnatig. Borgmästare och råd
ställde honom till svars för hans överflödiga
levnadssätt och för den gäld han ännu icke gittat fria