Sida 14

trakten och som han uppgav sig hava inhämtat

under sina lärlingsår i utlandet. Han fäktade och
skrek, kopparbrun i huvudet av ansträngning. Han
miste sitt sköna hull men steg i sin egen aktning
och även något i borgarnas, ty han lät dem förstå
att konungen skulle anförtro honom ett högt befäl
under kriget. Hans adelsbrev var nu utskrivet,
påstod han, och han lät göra sig ett nytt sigill med
hjälmbuske och bart huggande svärd och andra
krigiska emblem. När han om aftonen återvände
hem från ängen, gick trumslagaren framför honom
och rörde pinnarna. Och varje morgon ville han
väckas av trumman, vilket tillgick så, att
trumslagaren ställde sig mitt i sovstugan och slog så att
höns och ankor flydde upp under takstolarna,
kvinnorna skreko och mäster själv kom utdansande ur
sin lya, naken och yrvaken, hojtande av alla
krafter och beredd att taga den lede fienden vid
strupen. Det är att märka att trumslagaren förstod sig