Hannes och knektarna.

Troligen kom Hennes eller Hannes Arnisius
från något av Rikets sydligare landskap - från
vilket är väl nu omöjligt att utreda och torde ha
varit svårt redan då. Arnisius höll tyst med börd
och hemort och hade sannolikt skäl för sin tystnad.
Gissningarna blevo därför mångahanda. Några
menade, att han var en förlupen student som tröttnat
på lärdomen eller som kanske rymt ur carcer. Han
skrev latinsk och tysk stil utan svårighet, räknade
förträffligt, talade tyska flytande och även något
fransyska. Ibland slungade han ut några latinska
glosor, dock endast för att förbluffa de goda
borgarna, ty prästen påstod, att dessa glosor passade
i samtalet som suckat och korinter i en svinho. Sin
ålder uppgav han till några och trettio. Hans hud
var ännu mjuk, håret rikt och svart, ögonen klara,
läpparna röda. Framtänderna saknades, vilket hos
en ung och sund man skvallrade om slagsmål.