Sida 398

stoppar det oläst på sig och skyndar ut. Ty just
nu har han fått en räddande tanke - han vet ju,
var hon bor. Det är endast tre minuters väg -
Minuter? Å tyst med minuter! Om det så vore
tre timmar, tre dagar, tre år.

Emellertid springer han, storspringer. Ringer på
dörren och hamrar på den samtidigt. Den öppnas
genast. Han frågar: Är Gerda hemma?

Det är hennes mor, som svarar:

Nej kors bevars väl. Hon har rest bort.
Omöjligt, säger han, omöjligt! Jag träffade henne
nyss vid stationen.

Gumman nickar och småler:

Ja visst, hon skulle fara med snälltåget,
uppgående. Berättade hon inte det?