Sida 390

Ja, jag hade redan börjat brevet i tankarna - då
står du här livslevande framför mig. Mitt i vimlet,
i detta hus, som är det osaliga jäktandets
högkvarter, står du heligt lugn och oberörd. Som alltid.
Då förstod jag! Nu, just nu skall jag mitt i allt
vimmel och larm och jäktande hålla helg, min
första stora helg. Jag skall säga henne allt -

Och vinna tid, insköt hon lent och stillsamt.

Men han brydde sig inte om hennes gäckeri.
Han betänkte sig ett ögonblick; så böjde han sig
ned, han såg henne in i ögonen. Och sade allt.
Allt som överhuvudtaget behövde och måste sägas.

Det skedde i sista stunden, ty samtidigt
slamrade snälltåget, det uppgående, Karls tåg, in över
de glänsande skenorna, fyllande löftet med svart
rök och hela hallen med sitt dånande, fräsande,
dunkande, flåsande larm. Folk strömmade till,