Sida 389

besinna mig, tänka efter. Tänka efter om inte livet
ändå skulle ha någonting annat än ett
meningslöst jäktande att bjuda mig. Du vet bäst, att jag
icke lyckades. Kanske sårade jag dig. Kanske tog
du för likgiltighet, vad som endast var oförmåga
att slita mig lös från vardagens kugghjul.
Oförmåga att hålla helg. Jag fick aldrig säga dig -

Hon insköt, starkt men varligt:

Du fick aldrig tid att säga mig -
Han knep ihop ögonen, stampade lätt med foten.

Just det, Gerda. Men nämn inte spöket. Och
nu! Nu kommer du i min väg och neka icke, att det
är Försynen som sänt dig! Hör bara på! Jag hade
tre kvart, tre dyrbara kvarter, också en gåva av
Försynen. Vet du hur jag tänkte använda dem?
Jag tänkte ägna dem helt och odelat åt dig. Jag
tänkte skriva ett brev, jag tänkte skriva - allt.