Sida 388

fram därinunder sade han, lågmält:

Gerda. Du är skarpsynt. Jag tror, att du läser
i mig som i en öppen bok. Jag, jag är en slav
under klockan, en jäktad slav. Jag vet inte, hur jag
blivit det. Hur det har kommit sig, och hur det
kommer sig. Det är ingen som driver mig, och
intet. Varken nöd eller människor. Jag är ständigt
på språng, jagad från klockslag till klockslag. Vad
jag har för händer kan vara viktigt, det kan också
vara oviktigt. Det är inte det, som är avgörande.
Det är inte det, som driver mig. Nej, det är detta
- att hinna, att hinna, att hinna! Ett ord bara, en
ihålig, tom tanke. Men den är fruktansvärd, ty
den släpper inte min hjärna och äter ut allt annat.
Ja, det är ett spöke, tror jag. En spökande tanke.
Hade kanske en gång verkligt liv men lever nu
som en vampyr. Och jag kan inte bli den kvitt.
Icke ensam. Du minns hur det var i våras? Ett
försök! Jag försökte att hejda mig, stanna, andas ut,