Sida 385

Hör på! Om jag skulle komma för sent till
färjan, skall kapten behålla mina saker ombord.
Begriper ni? Ombord, ombord, ombord. Det är bra.
GÃ¥! Spring!

Och han gav honom en avskedsknuff och
återvände till Gerda, i det han lyfte på hatten,
torkade svetten ur pannan.

- Ja, sade han och grinade plötsligt till, som
om han velat bitas, vi leva i formaliteternas land
och tidevarv. Men, Gerda. Vi ska trotsa dem. Ja,
det ska vi. Vi ska inte låta vardagens alla
struntsaker förkväva det enda viktiga, Gerda, hör nu på.
Jag står inte längre ut med detta tomma, flacka liv,
detta leverne utan innehåll. Varje ny dag tycks
mig vara en förspilld Guds gåva. Och det finns
endast en människa, Gerda, endast en, som kan
giva mitt liv -
Hastigt höjde han handen, gjorde en rörelse,