Sida 382

ojämförligt viktigaste är, att jag får tala ut med dig,
Gerda. Får säga dig allt, vad jag gått och burit på
i min ensamhet. Det är för mig så viktigt, att jag
gärna skulle offra hela dagen.

Å nej då! avbröt hon honom; men han
fortsatte:
Jo! Ty som skrivet står: Vad gagnar det
människan, om hon ock vinner hela världen - ja, du
förstår mig. Ser du, Gerda, jag är en ensam
människa, en förtvivlat ensam människa -

Någon rörde vid hans arm.

Han vände sig blixtsnabbt om, rynkade
ögonbrynen och knep ihop munnen till ett barskt
avvisande uttryck. Men mannen, som stod inför
honom, var en affärsvän av betydenhet; han böt
skyndsamt mask, slätade ut de barskaste rynkorna,
klämde in ett litet leende i mungipan och i