Sida 380

lämnat henne? Varom icke var det hela förkylt. Att
söka henne i folkvimlet -

Där stod hon. På samma fläck, i samma
ställning, lika stilla, lugn, tyst. Han tvärstannade, på
tåspetsarna: förde handen till bröstet, där hjärtat
dunkade våldsamt. Blodet sprängde i tinningarna,
sorlade i öronen. Han kände yrsel. Ett ögonblick
flög det för honom: jag jäktar för mycket, jag får
slag -

Men så tänkte han:

Å nej. Jag är helt enkelt rörd. Där står hon
lugn, stilla, tyst. Väntar. Hon har, vad jag icke
kan köpa för pengar. Lugnet. Det är det, hon
skall giva mig. Till skänks. För pengar kan det icke
längre köpas.

Och för en gångs skull utan att snegla mot