Han som hann.

Klockan 12.12 skramlade tåget in i banhallen;
12.57 var färjans avgångstid. Alltså tre dyrbara
kvarter förspillda. Lyckligtvis hade han ett och
annat att uträtta. En del av resgodset skulle skickas
till hotellet, en annan del skulle uthämtas,
tullbehandlas och föras ombord på färjan. Men först
och främst skulle han sända ett iltelegram, svar
betalt, till K. & P. På svaret berodde mycket,
ofantligt mycket. Vidare måste han passa
uppgående snälltåget 12.34, han måste ovillkorligen
träffa Karl. Fem minuter stod dem till buds: det
var inte många ord de behövde växla -
men
viktiga, ofantligt viktiga. Slutligen skulle han kila
upp på banken. Och hämta post på hotellet. Samt
äta, ty han var utsvulten. Och köpa sig en ny
resmössa, ty han hade tappat den gamla. Blev det
någon tid över - nå ja, varför inte? - blev det