Sida 81

icke, att de skulle komma så snart och i denna
stund. Hoppades kanske ock, att jag skulle vara
död och begraven före redovisningens dag. Vem
som underrättat dig vet jag icke. Men han har
talat sant. Jag har förstört ditt möderne.

Hästarna frusta där utanför och skrapa i sanden,
Baronen går fram och kysser sin son på pannan.
Han säger:

Jag önskar, att du aldrig måtte lämna ditt hem
så fattig som jag och så ensam.

Han går med hastiga steg mot dörren. Den blå
sidenkappan fladdrar i korsdraget och smeker med
mjuka flikar Frönsafors väggar.

Unge baron står, där han står. Efter en stund
ser han upp, ser sin bild i spegeln. PÃ¥ pannan
bär han ett smalt, blodrött märke efter kära fars