Sida 74

det smärtade, ehuru han inte visste varför. Han
tystnade. Och baronen sade:

Kära barn, resvagnen står för dörren. Du måste
fatta dig kort och koncist. Dock utan att glömma
dina befogade önskningar.

Hoppa! viskade kaplanen. Hoppa fram till
gratulationer och välönskningar -

Men Johan Ludvig sade:

Kära far, får jag följa med på resan?

Baronen slog upp ögonen; då han kände
Blidbergs pensel i mungipan, vågade han icke vrida
på huvudet och kunde därför icke se Johan
Ludvigs min.

Impossible, mon cher. Det blir inte någon