Sida 71

satt kära far. Hans huvud, hals och skuldror
Ã¥tergavs olika av de sju glasen, en face, profil,
uppifrån, nerifrån. Det nedersta kantglaset fylldes helt
av den vitpudrade, svällande hakan. Mittpå det
stora glaset lyste som ett rött rosenblad baronens
överläpp. Hans underläpp stötte fortfarande i blått
men skulle snart under Blidbergs pensel förvandlas.
Puderkappan hängde solkig och grov över
livrockens ljusgula siden.
Den rosenröda överläppen förvånade unge baron,
eljes fäste han sig föga vid alla dessa detaljer.
Han var angelägen att se kära fars ögon, stora,
blå ögon med en ljus, glad, pojkaktigt illmarig
blick. Men baronen höll ögonlocken halvt fällda,
stora och tunga som av gråt. Unge baron såg
för sann, att kära fars humör försvunnit. Det
smärtade honom men upptände på samma gång en
het medlidandets och kärlekens låga, som värmde
hans själ. Vad allt hade han icke velat genomgå
och lida för att spara kära far något bekymmer.