Sida 64

sin sonliga vördnad. Jag går nu in på min
kammare och skriver ett värdigt hälsningstal, som
Johan Ludvig bör lära sig väl utantill för att vid
lägligt tillfälle extemporera.

Johan Ludvig invände:

Är det inte bättre, att jag faller kära far om
halsen och betygar honom min sonliga ömhet?
Men Wisnelius svarade:

Vi få icke förglömma, att herr baronen är
förvänder med de fina hovsederna. Att Johan Ludvig
älskar sin far, det är en naturlig sak, men att han
också fått en god edukation, det återstår att bevisa.

Och han steg in i sin kammare och betäckte en
kvartsida med tät och prydlig stil, begynnande:

Sedan två år tillbaka har städse min ömma