Sida 311

Senare. Ifall din mor inte har någonting däremot -

Nej, nu, nu - skriker pojken.


Hon går upp på sitt rum. Hon kastar sig
tvärsöver sängen och blundar -

Hon spritter till. Det är båten! Det är båten,
som signalerar. Hon vet icke om hon vågar. Men
plötsligt rusar hon upp, ut. Hon ger sig icke
tid att lösa sin båt, hon springer utmed kajen.
Just nu glider ångbåten in bakom pirens spets,
det är således god tid. Men för henne är det
icke god tid. Hon springer utmed kajen. Hon har
ingenting på huvudet, inte ens schalen över axlarna.

Och när hon ännu har ett bra stycke till
landningsplatsen, stannar hon plötsligt och vågar icke
gå längre. För att se bättre håller hon handen