Sida 307

kvinna. Men det är bara en sekunds tystnad.
I nästa ögonblick gör han en övermodig liten
grimas och vänder henne ryggen.

Hon klär sig hastigt. Hon har verkligen icke

brått, tiden är rikligt tillmätt, alltför rikligt. Nu
minns hon, att hon måste sätta upp håret på ett
annat sätt. Som han är van. Eller har hon blivit
för gammal -? Två år!

Och om han ändå inte skulle komma, så måste
hon tänka sig, att det kunde finnas hinder, rent
yttre hinder.

Hon kastar över sig schalen och springer
nedför trappan. Luften är kylig, men hon skall ro
sig varm. Hon skall ro ända ut till Tallön, där
solen hänger mellan grenarna. Hon springer ned
till kajen, faller på knä och öppnar båtkedjans