Sida 306

Mycket riktigt, där står pojken på gungbrädan,
hoppar och skriker värre än en mås. Hon har inte
sett honom förut. Det är en spenslig gosse,
sjukligt mager och blek. Men med lungorna är det
tydligen icke något fel. Och inte heller med
livslusten. Som han går på! Det knollriga, ljusa håret
är redan fuktigt mörkt av svett.

Tänker han hålla på så där hela dagen? Utanför
hennes fönster? Å nej, men snälla då -

Hon öppnar fönstret.

Gosse lille, varför skriker du så? Vill du inte
leka lite tystare?

Han stannar, stirrar och gapar. Det syns, att
han ett ögonblick anstränger sig att förstå och
förklara detta omotiverade tilltal från en främmande