Sida 305

känner alla gästerna. Möjligen kan det ha kommit
nya gäster med kvällsbåten. Den lille spjuvern,
om han visste, hur han plågade henne med sin
gälla röst.

Och visaren går så långsamt, så outhärdligt
långsamt -

Bäst kanske i alla fall att stiga upp. Hon har ju
sin båt. Ror hon till stationen och tillbaka, tar det
en timme drygt. Ärende? Hon kan höra efter brev.
Nej, det törs hon inte. Inte fråga efter brev -

Men hon kan ro fram och tillbaka utan ärende.
Hon springer upp, kastar över sig morgonrocken
och drar upp gardinen. Solen står inte så högt,
den glittrar ännu mellan Tallöns grenverk. Mycket,
mycket högre skall den! Nästan fram till middagshöjd.
Himlen är blåvit, rensopad av stormen. Måsarna
hålla ut åt sjön.