Sida 154

Och innan mutter kunde hindra, hade vargpälsen
lagt samman två smörgåsar och fört in dem i en
märkligt bred käft.

"Å hut, din lymmel," skrek mutter. "Carlén!
Carlén! Här breder jag smörgåsar åt baron
Bernhusen och så kommer en bonne och slukart"

Då svalde vargen i hast, hov upp rösten och
sade:

"Det är för gott åt Bernhusen. Det tål jag inte."

Han lade sin arm, tjock som en timmerstock,
tvärs över bordskivan och marscherade med små
fasta steg från den ena ändan till den andra. Mutter
gav till ett skri men fattade sig hastigt, lyfte kjolen
och räddade i fånget det mesta. Neg djupt och
sade: