Sida 151

"Det gör jag," svarade magistern och måste le åt
eländet. "Pretorius lovade mig tre, men den skalken
höll inte sitt löfte --"

Konrektor reste sig hastigt; med oväntad styrka
sköt han magistern åt sidan. De sömniga ögonen
spärrades upp och rösten skalv av förvåning.

"Nej, si en sån bonne! Nej, Anders, såg du maken?"

Strax inom tröskeln stod en liten rund karl, på
bredden inte stort mindre än på höjden, och svept i
en vargskinnspäls, som släpade på golvet. Huvudet
var väl lindat i kläden och schalar med endast en
smal springa lämnad för ögonen.

Konrektor gjorde en djup fast osäker bugning.

"Lille bonne," sade han, "i dig hälsar jag Sankt